Personlig Utveckling

Allt påminner om honom

-Allt påminner om honom.

-Allt?

-Ja. Han var mitt allt.

-Och nu?

-Han är kvar hos sin fru.

-Du var den andra kvinnan?

-Ja. Det var ju inte meningen. Han sa att han skulle gå. Jag väntade.

-Nu lider du av minnet av honom.

-Ja.

-Varför då?

-För att det är jobbigt.

-Jobbigt att…

-Jobbigt att han inte valde mig.

-Så det jobbiga är egentligen inte minnet av honom, det jobbiga är skammen att ha älskat någon som valde bort dig?

-Ja…så kan man väl se det.

-Ska vi se det så?

-Ja…det är jobbigt att han inte valde mig.

-Hur ser du på otroheten?

-Hans?

-Ja. Hur länge var han otrogen mot sin fru?

-I två och ett halvt år.

-Under den tiden…sa han att han älskade dig?

-Varje dag.

-Kärlek är en känsla. Att älska är att handla.

-Jo…jag fattar det nu.

-Hur ser du på hans otrohet? Vad är möjligt för honom?

-Att vara otrogen.

-Och?

-Att vara gift och säkert säga att han älskar henne och att samtidigt prata illa om henne och äktenskapet och säga att han älskar mig. Varje dag. Ibland flera gånger om dagen.

-Mm. Om du tänker dig in i hans frus situation?

-Ja…

-Att leva med någon som säger att han älskar en annan varje dag. Som lever dubbelliv. Som skapar känslor och förväntningar.

-Han leker med två människors känslor.

-Ja. Det kan man säga.

-Suck…

-Är det vad du vill ha i ditt liv? Ett pågående svek?

-Nej.

-För du förstår väl att detta är ett mönster?

-Jo…

-De flesta som träffar någon när de är i en relation brukar börja reda upp det de förstått att känslorna är äkta och de inte orkar leva med att vara förälskade i en annan människa. 

-Vad var det du sa…att älska är att handla.

-Att älska någon, en större känsla finns inte. Vi handlar när vi känner den.

-Han skulle göra samma sak mot mig?

-Risken är stor. DEt har gått lång tid och han har inte tagit ett steg. Bara pratat.

-För att han behöver det.

-Ja. Han behöver den bekräftelsen. Inte dig. Inte det som är du av dina gåvor. Din bekräftelse. Han kunde fått den av vem som helst. Det blev du.

-Han älskar mig inte.

-Nej, förmodligen inte. Han älskar att du förlåter och förstår. Att du bekräftar.

-Hur undviker man att bli bitter?

-Du skall förlåta dig själv. Sedan honom. Han kan inte bättre. Du kan. Så gå vidare. Du älskade. Det gjorde inte han. Han valde inte bort dig, för han valde dig aldrig. Du var hela tiden fri.

-Nej, jag var fullständigt ofri.

-I känslan.

-Ja.

-Gå vidare. Med förlåtelse. Ingen kan hjälpa att en tror på kärlek. Att en tror på vad någon säger. När man borde börja tvivla kan det vara för sent. Kärleken är blind. Man är fast. Nu ser du klart.

-Ja…och allt påminner naturligtvis inte om honom.

-Nej, för vad var han?

-En lögn.

-Han tog din tid. Inget annat. Du finns kvar. Du kan älska.

-Det kan inte han.

-Kanske inte mer än sig själv. Frågan är om han ens gör det. Det får vi lämna därhän.

-Ja, verkligen. Jag skall tänka på mig som fri. Och som någon som inte blivit bortvald. För det är som du säger. Jag var aldrig vald.

-Vet du. Jag tror inte hans fru är det heller. Jag tror inte han kan välja. För han vet nog inte vad kärlek är och vad det valet måste innebära. Det är komplicerade människor de där, de som bara ljuger.

-Jag vill inte låta någonting påminna om honom.

-Vet du vad? Jag tror att du skall lämna den tanke4n. Lämna tanken på att minnas eller glömma. Låt det där vara. Gå vidare. Det som följer följer en stund. Det viktiga är inte det som var utan det som är. Dina val just nu. De blir lättare om du ger plats och accepterar att det var som det var och blev som det blev. Acceptera. Gå vidare.

-Jag skall förlåta mig själv.

-Det ska du.

 

 

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.