Krönikor

Det finaste av privilegium

Jag sitter, ibland hela dagar, och försöker få människor att vända blicken inåt i stället för utåt för att förstå hur de tänker, känner och agerar och vad det gör med deras tillvaro.
Vi människor är lika i många avseenden, inte minst detta. Vi har blicken riktad utåt och söker allt som är fel och blir fel i tillvaron utanför oss själva. Varför är det så viktigt?
Varför är det så svårt att se på sig själv, varför undviker vi att ens undersöka vår del av ansvaret då saker gått åt pipsvängen? Vad är det som får rättfärdigandet, alla dåliga ursäkter, undanflykter och bortförklaringar att på ett ögonblick växa till liv?
Handlar det om förlåtelse? Är det så enkelt som att vi har svårt att förlåta oss själva? Förlåta oss för att vi inte är.. perfekta?
Vi tänker något, känner något och så agerar vi på det. Det blir inte bra och omedelbart söker vi och hittar förklaringar utanför oss själva. Det får vara hur många fel som helst bara det inte är fel på mig. Så djup är skammen inför det faktum att vi bara är människor.
Varför är det så svårt att försonas med det faktum att vi inte alltid tänker rätt, att vi alldeles för ofta går på vad vi känner och därmed agerar fel? Varför är det så att vi när vi försöker komma undan ett problem i själva verket bara skapar ännu fler? Jobbiga tankar och känslor är en del av livet. En ganska stor del av känslolivet. De finns och kommer att finnas så länge vi lever.

  • Varför är det så svårt att låta bli att känna?
    Jag får den frågan förvånansvärt ofta. Men. Vi skall inte ägna oss åt att låta bli att känna. Livet känns. Det slutar kännas när vi dör. Det är villkoret för hela existensen. Vi måste lära oss att acceptera att det känns.
    Om vi ägnade lika mycket tid åt det som att känna skam över att vi agerat fel så skulle vi kunna ägna så mycket mer av vår dyrbara tid åt det vi tycker är viktigt. På riktigt. Undanflykter ursäkter och bortförklaringar är inte viktigt på riktigt för någon. Det är bara en ganska ansträngande och kamp. Som vi förlorar.
    Det som är viktigt för oss är det som gör livet mer helt rikt och meningsfullt. Att krama den vi älskar, att gå en härlig promenad eller att köpa en aktie. Hur kommer man dit när smärtan är påtaglig, när livet gör ont?
  • Vi måste träna på att gå mot våra värden. Att tänka att det får vara ok att känslan är med oss, men att vi inte tänker låta den styra. Att vi väljer att agera som om allt är som det skall.
    Detta kräver naturligtvis en massa träning, precis som allt annat vi vill bli stjärnor på. Men det är värt varje minut du ägnar dig åt att försöka acceptera att livet suger och du kan ju utan att anstränga dig träna 24/7 eftersom jobbiga känslor dyker upp var och varannan minut.
    Att acceptera jobbiga känslor som en del av livet är att förlåta sig själv. Det är att slippa fokusera på allt runt om oss som vi ändå inte kan förändra eller göra ogjort och istället fokusera på oss själva. Det är att ta tag i den utveckling vi undviker så länge vi skyller allt på omgivningen. Du har en enorm potential som människa, du har en enorm makt. Den består av det finaste av privilegium. Att kunna ta ansvar över vad du vill göra och vem du vill vara.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.