Okategoriserade

Hon är fullständigt förändrad

– Vi var gifta i 22 år. Delade samma värdegrund. Hon var noga med saker. Hur de skulle uppfattas. Inte på något jobbig sätt, utan bara allmänt sådär. Som också jag var. Kanske att hon brydde sig lite mer om vad folk skulle tycka.

-Ok. Och nu?

-Det är precis som att hon förändrats fullständigt.

-Du upplever att hon förändrats. Hur upplever du det? Umgås ni?

-Nej, inte alls. Jag ser det på hennes sociala medier.

-Och hur är det med dem?

-Jag vet. Det är inte det fullständiga sanningen. Men  jag blir på riktigt förvirrad. För jag undrar vem hon är.

-I förhållande till vem hon var när ni var gifta?

-Ja. Exakt. För hon är helt förändrad. 

-Det kan jag försäkrad dig om att hon inte är.

-Jaså.

-Ja. Människor förändras inte på det sättet. Det där fanns i henne, det du i dag inte alls känner igen, då ni var gifta. 

-Det känns inte så.

-Får jag fråga vad du upplever som så förändrat?

-Människor hon umgås med som hon föraktade när vi var gifta. Bilder hon lägger ut på sociala medier som hon hånskrattade åt när vi var gifta. Hennes sätt att klä sig och sminka sig som tyder, i alla falla för mig, på en rejäl ålderskris och det fattar man ju eftersom pojkvännen är 15 år yngre.

-Du frågar dig vem hon egentligen var när ni var gifta?

-Ja. Gick hon omkring och ansträngde sig för att leva upp till det jag står för i 22 år? För hon har ju ändrat allt.

-Minns du att hon har pratat om det? Om att hon anpassat sig?

-Nej, aldrig. Vi hade samma värdegrund, gillade samma saker. Jag lade mig aldrig i hur hon klädde eller sminkade sig. Hon var fantastisk som hon var bara. Men nu undrar jag vem hon var. Vem jag levde med och älskade.  Ville hon  ligga med barn redan då?

-Ligga med barn?

-Nu tog jag i. 

-Är hon ihop med en vuxen människa?

-Ja, det får man väl säga, men likaväl lika gammal som hennes son.

-Då så.

-Jag känner mig lurad. Var allt bara skådespel? Varför?

-Jag tänker så här. Jag tror inte att vi människor förändras oss. Vi har allt inom oss och beroende av sällskap, sammanhang så anpassar vi oss. Vi dömer det vi inte känner till och det faktum gör att vi i slutänden kan överraskas då vi förstår det och faktiskt gillar det. Vi har ju föreställningar om saker för att det gör oss trygga.

-Så när hon sa att hon inte fattade “folk som är ihop med yngre eftersom man inte har samma referenser, så längtade hon efter det?

-Hon förstod det kanske inte, förrän hon faktiskt träffade någon som råkade vara yngre. Hon behöver inte ha letat efter det. Det var kanske bara inte längre ett problem. Är det ett problem för dig?

-Nej, faktiskt inte. Det kunde varit hur som helst, på vilket sätt som helst, det jag känner förvirring inför är att hon verkar vara en annan nu vilket gör att jag undrar jag vad vårt äktenskap byggde på?

-Har du gått till en terapeut någon gång tidigare i ditt liv?

-Nej.

-Varför då?

-Jag har väl inte tänkt att jag behövt det. Eller inte riktigt vågat kanske.

-Men nu är du här. 

-Jo det är sant.

-Men det är fortfarande du.

-Ja. Ok. Hon är fortfarande hon. Vi förändras, men ändå inte?

-Jag tror att allt finns i oss, vi har föreställningar om oss själva och andra för att det gör oss trygga. Men det du ser nu har alltid funnits inom henne. Det du upplever av nytt i dig, har alltid funnits i dig. Din fd. fru var den hon kunde vara och alldeles säkert ville vara tillsammans med dig. I er kontext. Man formas av varandra och det liv man skapar. Nu är hon i en annan kontext. Ingen av bilderna är mer sann än någon annan, bilderna är möjliga, det är vad som är viktigt för dig att tänka på. Det du ser nu är också hon. Allt är hon.

-Det låter som en tanke jag kan förlika mig med. 

-Så bra

-Jag hade med andra ord tur  som mötte henne när hon var värdig och inte nu.

-Såna tankar blir man  inte så lycklig av, så fokusera på hur du vill leva och vem du vill vara i stället. Hitta dina värden och sträva efter dem. Det är viktigt för att få ett så helt rikt och meningsfullt liv som möjligt. Att fundera på din fd hustru ger dig inte mening. Det blir ditt liv varken helt av, eller rikt.

-Så klart. 

-Du är inte lurad. Det är det viktiga i detta. Du är här, det är uppenbart något nytt i ditt liv. Hon tar sina steg du tar dina och du skall bry dig om dem, inte hennes. Du skall fokusera på att skapa dig ett rikt helt och meningsfullt liv. Ett liv som du vill ha det. Vill du ägna ditt liv åt det liv du hade med henne? Vill du lägga kraft och energi på att fundera på vem hon är nu? Ger det ditt liv mening? Är det ett rikt liv?

-Nej, absolut inte.

-Så hur vill du leva? Vem vill du vara? Kan du lämna de här tankarna, låta dem gå, för att fokusera på dig i stället?

-Absolut. 

-Det är bara tankar. Låt dem komma och gå. Försök inte kontrollera dem, det kommer bara ta tid och kraft från det som är viktigt i ditt liv. Du.

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.