Okategoriserade

Jag vill men kan inte…varför?

-Hur länge har du väntat på honom?

-I sex år.

-Vad har han gjort under de här åren som fört er närmare varandra?

-Ingenting i princip. Det är i och för sig han som ringer och vill ses.

-Du ringer inte för att han är gift?

-Ja. Men jag skriver inte heller.

-För att?

-Han vill inte att det skall finnas ett spår av mig som hans fru kan hitta.

-Vad har hänt i hans liv under den här tiden?

-Han har fått två barn.

-Han har fått två barn, han ringer dig när han vill träffa dig och du kan inte ta kontakt.

-Ja.

-Hur ser en fin relation ut för dig? En relation som du växer i? En relation där du får det du behöver?

-Ja inte så här i alla fall.

-Vad är det du tänker får dig att ändå vara kvar?

-Jag har byggt mitt liv kring det här. Jag har liksom fått honom att räcka.

-Du han skalat ned krav för krav så att han är det du behöver i ditt liv?

-Ja. Jag engagerar mig mycket i mina barn och barnbarn, jag umgås mycket med mina vänner, jag jobbar mycket. Jag fyller mitt liv och trivs med det.

-Du fyller ditt liv med en massa livskvalité. Men inte med den relation du önskar.

-Nej. Jag anpassar mig totalt till den relation jag har.

-Du menar att du kunde ägna din fritid åt att hitta en man som ger dig det du behöver, i stället för att fylla tiden med allt annat?

-Ja. Det säger dessutom alla till mig. Om jag bara öppnade upp för någon annan skulle jag kunna ha en helt annan relation, den relation jag vill ha till en man.

-Vad får dig att stanna?

-Jag älskar honom.

-Jag förstår. Säg att du skulle undersöka den där kärleken. Vad den består av, vad den är byggd av. Vad skulle du hitta?

-Längtan. Det är det första jag tänker på. Saknad. Väntan. Sorg. Men också total lycka när vi ses.

-Vad skulle du säga att du betalar för pris för relationen?

-Alla tårar. All saknad. Men det känns värt allt när vi ses.

-Ja, det måste ju göra det. Annars skulle ju allt vara förgäves.

-Ja…det där tror jag att jag tänker på dagligen. Att det inte får vara förgäves.

-Vad är den tanken byggd av?

-Någon slags stolthet. Envishet. Hela situationen bygger ju på en besatthet. Jag betalar vad som helst för att få träffa honom en gång i kvartalet. Offrar vad som helst. Väljer honom före vilken normal, singelman som helst.

-Det är inte för att han är värd det?

-Egentligen inte. Det är mer för att han ju måste vara värd det.

-För om han inte är det?

-Då är jag ju galen.

-Inför vem?

-Mig.

-Men du vet väl vad du är redan?

-Galen.

-Jag skulle inte säga galen, jag skulle kalla det besatt. Du är besatt av att få den här relationen att fungera för dig. Du betalar ett högt pris, ja nästan vad som helst för att få den att fungera. För att få ditt liv att fungera med honom i det. Du anpassar allt efter ett möte i kvartalet, men den man som är gift och lever familjeliv. Som är otrogen, bedrar sin ovetande hustru. När han känner för det. han kan göra det för att du väntar på honom. Väntar på att han skall kunna ha kakan och äta den. Där är du.

-Ja. Jag kan bara inte kliva av tåget.

-Det känns så.

-Ja. Jag vill inte ha det där andra livet. Jag vill ha honom. Ju mindre jag har honom, ju mer vill jag ha honom.

-Om det inte slutar med att du faktiskt avslutar detta. Vad kommer detta att sluta med?

-Att han inte för av sig. Det är det enda som skulle kunna göra mig fri. Han har makten.

-Du vill inte ha makten över ditt liv?

-Jag tycker att jag har det.

-Du har makten över det han ger dig möjlighet att ha makt över. Den tid du väntar. Du har ingen makt över relationen. Och den styr hela ditt liv.

-Jag älskar honom.

-Jag förstår att det känns så. Jag förstår att du upplever det så när du är med honom. Du låter den känslan styra. Men är det dina värden? Är det så här du vill ha en relation, en relation enligt dina behov?

-Nej, så klart.

-Vi känner en massa, vi människor. Vi vet hur vi vill ha saker, men låter ändå känslorna styra. Det kostar att få den kvalité på livet som vi önskar. Allting har ett pris. Vi backar ofta när vi förstår det. Backar för det obekväma och jobbiga. Vi kan välja att följa våra känslor och vi kan välja att följa våra värden. I det här fallet skulle dina värden kunna leda dig till en annan relation, med en man som ger dig det du behöver. En man som inte har en annan familj, en man utan fru. En man du kan ringa, messa och möta när du vill. En man som kan finnas för dig. Du väljer att tro på och följa känslan av att du älskar honom. Du kan betala priset, sorg och saknad, och få någonting annat mer värdefullt i ditt liv.

-Om jag inte får det då? Då är det här bättre. Det är ju bättre än ingenting.

-Är det verkligen så? Du berättar att du inte fungerar på jobbet riktigt. Att du inte kan prata med dina vänner om relationen för att ingen tycker att du skall ha den. Du måste ställa in allt du planerat för att kunna träffa honom när han vill. Den här relationen påverkar ditt arbete negativt och vänskapen med dina vänner. Du har berättat att dina barn sagt att de vill att du avslutar relationen.

-Ja…

-Du knyter an hårdare av att relationen blir kritiserad.

-Ja.

-Det är inget gott tecken. Du har ingen makt alls i detta. Du styrs av omgivningen, av honom och av dina vänner och dina barn. Du agerar efter vad de tycker och känner och vill. Jag skulle vilja att du lyssnar på dig.

-Det är ju det jag gör.

-Det känns kanske så. Men du agerar helt och hållet utifrån alla andra och inte dig själv. Jag vill att du återtar makten över ditt liv. Att du förstår vad detta gör med dig.

-Jag vill det. Innerst inne. Men jag står bara inte ut med tanken på vad alla kommer att säga. Typ vad var det jag sa.

-När vi pratat om detta du och jag kanske du kommer att ha lättare att stå stadigt i vad du vill oberoende av vad de säger. Du gör du inte det, du agerar rakt motsatt bara för att. När vi pratat och benat ut det här ännu mer kommer du vilja agera efter vad du värderar som viktigt i ditt liv, då kanske inte en och annan kommentar styr dig längre, tror du inte?

-Jo. Det är väl det som är hela meningen med samtalet.

-Jag tänker så.

-Ok. Jag vill försöka. Men jag är livrädd.

-Det förstår jag. Du tror att detta handlar om liv och död. Det gör det inte. Det handlar om dina värden. Det du tycker är viktigt för ett helt rikt och meningsfullt liv. Jag tänker att vi skall låta allt handla om dig. Ditt liv. Livet.

En reaktion på ”Jag vill men kan inte…varför?

  1. Detta behövde jag läsa! Är/har varit i precis samma situation, med vissa undantag. Fick mig en rejäl tankeställare.
    Tack!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.