KrönikorOkategoriserade

Att låta rädslan ta farväl

Skrämseltaktik är ett gammalt beprövat sätt att få människor att känna tillit, att först hota med faror för att sedan presentera en trygg lösning. Förr i tiden var föräldrar tvungna att skrämma barn för både varg och björn för att få dem att stanna på gården medan de arbetade. Rädsla kan få nästan vem som helst att göra nästan vad som helst. Det här greppet, att måla upp skräckscenarier för att sedan spela upp långa rekviem på människors rädsla, har på senare år blivit allt mer tydligt i vårt svenska politiska landskap.

Vid en middag för några veckor sedan pratade jag med en man som menade att hela samhället håller på att falla sönder. Att alla som inte ser det är priviligierad segregerad medelklass.

När jag undrade om han kunde precisera uttrycket falla sönder började han att prata om polisen. Om att kåren har alldeles för låg lön. När jag berättade att jag som gift med en polis i mitten av 80-talet upplevde att polisfacket redan då krävde högre ingångslöner, att polisers löner varit på tapeten i decennier utan att samhället fallit bytte han snabbt fokus och började prata om äldrevården. Om bristen på personal. Då berättade jag att jag för 35 år sedan arbetade på en avdelning för senildementa och att äldrevården led av personalbrist. Redan då. Nu började mannen irritera sig på mig. Han hade famnat känslan av undergång och ville fortsatt bära den varsamt. Han övergick till att påtala psykvårdens enorma brister. Jag berättade då, leende i mjugg,  att jag arbetat på akutpsyket på Södersjukhuset i Stockholm i mitten av 80-talet, precis under den stora nedmonteringsreformen som var ägnad att skapa mindre institutionalisering av patienterna. Reformen skulle ge patienterna ett bättre liv men personalen jag arbetade med oroade sig enormt för hur patienterna skulle klara sig själva. Väldigt mycket blev bra men lika mycket blev riktigt dåligt för alldeles för många.

  • Det du pratar om är oerhört viktiga saker som de allra flesta vill se en lösning på. Min poäng är att problemen är gamla. De har funnits länge utan att samhället fallit sönder.
  • Men varför skrämmer politikerna upp oss med domedagsprofetior om det är så?

Somliga politiker vill att vi skall tro att problemen är av den arten att samhället faller sönder om vi inte löser problemen nu. Att just de och inga andra kan lösa dem. Med rädslan för att allt skall falla söker sig människor till de som påtalar faran men samtidigt presenterar en trygg lösning.

Att låta rädslan ta farväl är därför det viktigaste incitamentet för förändring. Rädsla har aldrig utvecklat något samhälle till det bättre. Inte heller någon människa. Skrämda människor är farliga. Misstänksamhet skördar oskyldiga offer. Att bygga politik på känslor är ohederligt. Om någon har syftet är att få ett helt folk skrämt till tillit så betackar jag mig den falska tryggheten. Jag väljer hoppet, jag lägger allt mitt mod i det.

Ropa farväl till rädslan. Låt mitt Hejdå eka över hustaken. fffffff

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.