Okategoriserade

Men jag är inte beredd att betala det jag måste.

När vinsten inte är tillräcklig skapar vi inte engagemang nog att genomföra det vi önskar. För visst är det så att man lite till mans kan önska någonting väldigt starkt och förvånas över att det inte riktigt blir så och börja skuldbelägga sig för att man inte lyckats nå sitt mål. Just nu, i den här tiden som vi lever i, och då menar jag inte pandemin utan det här kroppsfixerade tidevarvet, så fokuseras det på kropp ur alla möjliga vinklar. Hur kropp ska se ut, hur kropp får se ut. Hur kropp ser ut. Hur mycket man får bry sig om sin kropp och hur mycket man får låta bli att göra det. Det exploateras kropp ur alla aspekter, hur fin den är, hur fin den är trots att den bryter mot normen. Allt sammantaget blir om man ser det lite från ovan till slut bara ett konstaterande. Oavsett norm eller normbrytande. Vi ser alla ut på olika sätt. Så är och så förblir det. Så går det på och snurrar runt, den stora fixeringen vid kropp rullar på. Objektifieringen likaså. Vi utsätts för kropp och form och form och kropp oavbrutet och följden blir att många av oss tittar lite extra på oss och lägger missnöje och osäkerhet i kroppskorgen och vips så tror vi att de här extra kilona sitter i vägen för vårt liv och vår lycka och vips igen så blir nästa tanke att vi ju måste ändra på det. Vi gör därför en plan där vi tydliggör vårt mål.
För att nå det går vi kanske med i en promenadgrupp, köper ett gymkort eller försöker hitta till närmsta badhus. Tiden går utan att vi kommer i mål och vips igen, så kommer tankarna om ett misslyckande. Till de klienter som kommer till mig, som haft mål som de misslyckats med, brukar jag
börja med att säga att de förmodligen gjort en plan men mentalt sett sig hoppa från start till mål.
Den blundern gör vi många oss. Hopp. I mål. I tanken. Men. Vägen vi måste gå är ju fylld av hinder. Allt vi måste försaka. En hälsoresa kan upplevas som en otroligt jobbig vandring med ett steg fram och fem bak på grund av att vi har så svårt att förändra våra levnadsmönster. Bara tanken på att
misslyckas innebär inte bara fem utan ofta femton steg bakåt. Är du inte på riktigt genuint villig att försaka alls så går du inte in i ditt strävande. Då är inte vinsten tillräckligt attraktiv. Vi påverkas alla av vad vi ser omkring oss hela tiden. Det är lätt att tro att lyckan ligger i kroppsformen. Eftersom så
mycket handlar om kropp. Hela tiden. Detta betyder inte att undertecknad är bra på att betala vad saker kostar. Tvärtom. Mina väninnor brukar påminna mig om just detta när jag ältar att det är trist att vara singel. ”Det krävs ju att du anstränger dig lite, du ser ju bara målet, du måste ju göra något för att nå det, Åsa.” Men. Jag sitter hellre på min ärta, som den prinsessa jag är, och ältar. Väntandes på att min drömprins komma på sin springare i skimrande rustning och sjunga ”Oh sole mio” under
balkongen jag inte har. Till dess ältar jag vidare. För jag är faktiskt inte riktigt där. Och det är ändå den viktigaste av insikter. Visst önskar jag och vill. Men jag är inte beredd att betala det jag måste.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.