Okategoriserade

Ren medvetenhet

Tre betydelser av jaget.

Jagsom-beskrivning: Alla tankar idéer bilder föreställningar osv som bildar min syn på mig själv, min jag-beskrivning.

Jagsom-process: Den fortlöpande processen av att lägga märke till sin upplevelse i kontakt med nuet.

Jagsom-kontext: Det perspektiv utifrån vilket vi lägger märke till det ena eller det andra, det “jag” som lägger märke till allt som jag i varje stund läger märke till. Mitt iakttagande jag.

Metaforen Ficklampan.

Tänk dig att du går in i ett helmörkt rum. I handen håller du en ficklampa. Du trycker på knappen varpå en ljuskägla lyser upp en del av rummet, du ser en stol, en säng och ett bord. Möblemanget är= jag-som-beskrivning.

Stol, säng och bord / dina tankar om vem du är/ jag-som-beskrivning

Ljusstrålen är den fortlöpande processen av att uppfatta saker och ting = jag-som-process. När ljuset riktas mot de olika delarna av rummet, är det olika möbler som blir synliga, ett skrivbord, en garderob, en byrå.

Men vart än ljuset faller, vad det än lyser upp, och synliggör, så kommer ljusstrålen alltid från samma källa, lampan som sådan. Lampan är = jag-som-kontext.

Det finns ett jag, det jaget upplever en massa jobbiga tankar och känslor, det finns ett jag som kan benämna det.

Jag lägger med andra ord märke till mina tankar, till mina känslor och till min kropp samt världen utanför min kropp.

Och jag lägger märke till att jag lägger märke till detta.

Med andra ord förändras ständigt det jag lägger märke till. Men det perspektiv ur vilket allt detta uppfattas, det förändras aldrig i sig självt.

Livet igenom uppfattas allting alltid utifrån samma rum ( inom dig) eller ur samma perspektiv av jag/här/nu. Vi kan kalla det rummet himlen.

Metaforen Himlen

“Ditt iakttagande jag är lite som himlen. Tankarna och känslorna är som väderleken. Vädret skiftar men hur ruskigt det än är så kan det inte skada himlen. Himlen har alltid plats för vädret och förr eller senare skiftar väderleken. Vi glömmer ibland att himlen finns där, men det gör den ju. Hela tiden. Ibland ser vi det inte för en massa mörka tjocka moln. Men om vi bara stiger tillräckligt högt upp och över dessa mörka moln så kommer vi till den klara gränslösa och rena himlen. Du kan lära dig hur du får tillgång till denna del av dig själv. Det är som ett tryggt rum inom dig själv, ett utrymme där du iakttar och kan ge plats åt alla möjliga jobbiga tankar och känslor.”

Vi kan alltså handskas med känslor utan att ge oss in i dem och låta dem styra oss. Vi kan ge dem plats inom oss, de kan vara där. Som moln på en himmel. Du blir upprörd och vill agera utifrån upprördheten, du kan låta bli det eftersom ditt inre rum kan härbärgera upprördheten utan att du måste agera efter den. För varför skall du göra det när du kan agera efter dina värden? Det som är viktigt för dig? Det som gör ditt liv meningsfullt?

Det finns fler metaforer som beskriver det här på ett bar sätt. ( Att acceptera jobbiga tankar och känslor, att låta dem härja men låta bli att kriga med dem för att fortsätta gå mot din värderade riktning)

Metaforen schackbrädet.

Tänk dig ett schackbräde, komplett med pjäser. De vita är dina positiva tankar och de svarta är dina negativa. Och här i livet försöker vi desperat få de vita pjäserna att slå ut de svarta pjäserna. Problemet är bara att det finnsett oändligt antal pjäser. Hur många svarta du än slår ut så kommer det att komma nya. Det är till och med så att de vita drar till sig de svarta. Du flyttar en vit pjäs. “Jag är en bra förälder”. Genast drar de till sig en svart pjäs. “Det är du inte alls! Minns du inte hur du skällde på barnen i går kväll?” Och så kan vi fortsätta att slösa energi och tid på att försöka vinna ett slag där ingen kan segra. Eller så kan vi lära oss att bli mer som schackbrädet i sig. Brädet har nära kontakt med alla pjäserna, men deltar inte i kampen. Det finns en del av oss som fungerar på samma sätt som själva schackbrädet. I ACT kallar vi det för det iakttagande jaget. Det gör att vi kan kliva ut ur striden mot våra egna tankar och känslor och samtidigt ge dem svängrum.

En liten övning. (Du behöver göra den flera gånger)

Här har du dina tankar

Sätt dig tillrätta och slut dina ögon. Lägg märke till dina tankar. Är de bilder, ord eller ljud? Rör dem sig eller är de stilla? Om de rör sig, i vilken riktning? Lägg märke till att det pågår två processer här. En tankeprocess- ditt tänkande jag kastar fram en massa tankar, och ditt iakttagande jag som lägger märke till alla dessa tankar.

Du kan alltså benämna dina tankar. Dina tankar är inget annat än tankar. Du kan låta dem vindla i dig. Utan att för den delen låta dig styras av dem.

ACT är ingen religiös eller andlig väg till upplysning. Det inre rum jag skrivit om, det jag genom en metafor beskrivit som en himmel, får de flesta människor bara korta glimtar av. Vi rycks nämligen snabbt ut ur det inre rummet av våra tankar. (Våra tankar härjar vilt med oss. Vill få oss att uppmärksamma en massa saker precis hela tiden. Vill få oss att känna och agera efter vad vi känner. Tankeapparaten som jag brukar kalla det maskineriet för är verkligen aktivt.) Men trots det glimten av vårt inre rum räcker för att förstå att det faktiskt finns en kraftfull psykologisk resurs inom oss, en resurs som det går att få tillgång till, en plats från vilken vi kan iaktta och lämna utrymme för våra jobbiga tankar och känslor. Dessutom är det ett psykologiskt rum där vi blir fria att medvetet välja hur vi gör. Hur då? Jo, för ur det här perspektivet kan vi se tydligt att våra tankar och känslor är övergående händelser som inte definieras av vilka vi är eller bestämmer vad vi gör.

Helt kort. Jobbiga tankar och känslor och tankar vindlar vilt i varje människa. Vi kan kriga mot dem eller låta bli. Vi kan gå upp i varje känsla och agera efter den. (Jag är ful och tjock och tänker inte gå på den där festen) Eller så väljer vi att låta den vara. Eftersom den inte definierar vem jag är eller vad jag gör. (Jag är schackbrädet och nu krigar de svarta pjäserna mot de vita, men jag är fortfarande schackbrädet. Jag kan låta de här känslorna vara och ändå gå på festen, eftersom de här känslorna inte definierar vem jag är eller bestämmer vad jag gör)

Vi lutar oss mot våra värden. Vad gör livet rikare helare och mer meningsfullt? Vad tar mig framåt? Fest är kul. Människor är intressanta. Jag älskar att sippa på en drink, kanske dansa lite, få skratta. Det är vad jag brukar uppskatta. Min känsla säger något annat. Där har jag valet. Tröstäta under en filt i soffan och mata mig både fysiskt och psykiskt med att jag är tjock och ful eller sätta på mig något jag trivs med och umgås? Kanske.. får du skratta.. kanske får du dansa.. kanske får du en komplimang.. kanske får du möjlighet att ge någon annan en komplimang,, kanske träffar du ditt livs kärlek. Under en filt i soffan står livet still.

Tankevärlden är vad den är. En värld av tankar. Vi tänker att vi är de vi är. (Vi har alla en bild av oss) Vi upplever alla våra tankar och känslor ( för att vi är människor) och vi kan uppleva att vi upplever dem. (Med vårt iaktagande jag) När vi kan benämna känslor och tankar som känslor och tankar ( en radda ord och bilder) kan vi undvika katastrofer. Eller bara komma iväg på en fest.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.