Personlig Utveckling

Varför stannar någon i en dålig relation?

Vad är det som gör att människor stannar i uppenbart dåliga relationer?

Jag brukar peka på tre saker;

  1. Längtan efter förutsägbarhet
  2. Normalisering
  3. Inlärda värden

Längtan efter förutsägbarhet handlar om att normen i förhållandet är oförutsägbarhet. Det går inte att lita på var personen som man har en relation till säger. Det finns inget som gäller riktigt, den som är i relationen åker slalom mellan alla påståenden, kärleksförklaringar hit och lögner dit. Kränkningar och svek. Har hela tiden siktet ställt framåt. Det måste bli bra. Det är så bra när det är bra. I en dålig relation, i oförutsägbarhet skattar man det bra mot det dåliga. Man nöjer sig med de där stunderna som känns mer och mer fantastiska ju sämre de dåliga är. Förutsägbarhet blir en mani. En besatthet. Det MÅSTE bli bra. Någonstans finns kanske en längtan efter att göra slut. Många i dåliga relationer önskar att partnern skall göra slut, eftersom de själva inte förmår. Men så fort partnern säger förlåt och kör alla sina trix och knep tas personen tillbaka. Nu upplevdes förutsägbarhet. Partnern gjorde fel och bad om förlåtelse. Den som är i relationen känner sig utvald och resan framåt fortsätter.

Normalisering handlar om att det blir normalt att vara i en destruktiv relation. Du kan höra det på en del som berättar om sin barndom utan att uttrycka en känsla. Nästan förlåtande till svikande föräldrar. Nästan rättfärdigande de som gjort fel. De har normaliserat situationen. Det man är i länge, det man vänjer sig vid blir till slut normalt för en. Förblir kanske i värsta fall. Man går vidare i livet förlåtande förövare. Drar inte gränser. Blir medberoende och gränslös. Det finns en regel. Du har ingen skuld så länge du är ett barn. Lägg skammen där den hör hemma. Barn är alltid oskyldiga. De gör vad de förmår för att klara sig.

Inlärda värden. Vi präglas av vår uppväxtmiljö. Av våra första kärleksrelationer. Vi lär oss av de som råkar landa i våra liv. Föräldrar är inget vi väljer. Det finns inga körkort eller lämplighetsintyg. De kan bara det de kan. Du kan aldrig ställa andra krav. Man förmår det man förmår. Man blir inte en bra människa för att man blir förälder. Du kan däremot. Du har både körkort och lämplighetsintyg – o du kan se att det inte varit bra för dig. Då har du alla möjligheter att inte upprepa samma brister. Om du anstränger dig och vill. Alla kan bryta mönster. Kanske inte alla. Kanske bara ett. Men ansträng dig för att göra det. För du är inte vad dina föräldrar inte förmådde ge dig. Du är fri att vara den du vill.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.