Relationer

Hur får man balans?

Vems föreställning om hur en relation skall se ut skall styra relationen?

Två människor med föreställningar som skiljer sig åt i huruvida de skall bo ihop eller ej, hur ofta de skall träffas, hur ofta de skall höras av eller vad de skall göra då de träffas – hamnar förr eller senare i den frågeställningen.

Visst kräver alla relationer anpassning, att vara i en relation kräver att vi anpassar oss till en annan människa, hur mycket anpassning som är rimligt kan bara den som behöver anpassa sig bedöma. Somliga har svårt att ge vika för vad de vill och känner. Andra har inga problem alls med det. Vi är olika.

Hur får man balans?

För det första tänker jag att det inte är en människas föreställning om hur en relation skall se ut som skall styra. En relation styrs av sina förutsättningar. Förutsättningarna bestäms av parternas värden.

Är det viktigt för en part att bo ihop så kommer den parten ha svårt att bli en lycklig särbo.

Är det viktigt för en part att börja dagen med ett sms eller ett samtal så kommer den partens start på dagen inte kännas ultimat om det inte hörsammas av den andre parten.

Särskilt de värden som har med bekräftelse att göra blir viktiga i en relation, stämmer inte de överens blir relationen med tiden kanske mer en kamp och strid än någonting att vila i.

Misstankar, ifrågasättanden, svartsjuka och otrygghet föds då vi inte får den bekräftelse vi behöver. Att behöva anpassa sig till en lägre grad av bekräftelse än vi behöver är svårt för de flesta.

I nyförälskelse speglar vi oss i varandra, varje skärva av likhet fyller vi med så mycket bekräftelse att den liknar en helhet. Varje uns av likhet blir en mening. Vi är blinda och vi är lyckliga. Fullständigt onyktra.

Då vi borde ta reda på vilka värden vi drivs av, hur vi skall kunna möta varandra i dessa och hur vi skall kunna agera ändamålsenligt för att få relationen att hålla så drunknar vi i varandras famnar. När vi nyktrat till börjar anpassningen, vilken inte sällan avgörs av hur mycket vi tycker att vi investerat.

Jag brukar be mina par att försöka hitta så många gemensamma värden som möjligt. Det är ofta ganska lätt. Att ha en relation där man mår bra är inget unikt eller konstigt. Att kunna känna sig avslappnad tillsammans och trygg. Att få skratta. Att kramas och känna sig älskad.

Hur skapar vi den miljön? Hur gör vi så att vi känner så som vi vill känna?

Det kommer att kräva ansträngning och alla misslyckas då och då, men utan att ta reda på vad man vill och varför, utan att ha en karta och en kompass är man vilse.

En relation handlar om två människors förutsättningar. Inte om en människas föreställning om hur relationen skall se ut och fungera.

Förutsättningarna bor i människornas gemensamma värden. Och viljan att leva efter dem.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.