-Du är så stark! Jag har hört det sägas en del. Jag protesterar alltid.
-Det handlar inte om stark eller svag, det handlar om att tänka ”rätt”. Vad rätt är. För mig är det att hålla mig till min kompass. Min riktning. Vem är jag? Vem vill jag vara? Hur vill jag leva? Mina värden. Vill jag leva i den känslomässiga konsekvensen av något som gjort mig illa, vill jag leva mitt liv i tröst, eller vill jag ta makten över mitt liv och leva det som jag vill, inte styrd av känslor?
-Men jag är ingen maskin. Säger någon genast.
-Nej, det är inte jag heller. Det är ett tungt och svårt val att inte bara trösta sig från sin riktning och sin kompass.. Den lätta vägen är vindlande enkel. Tyck synd om dig, fly och undvik. Men är den konstruktiv? Leder den dig till det liv du vill leva, gör det valet ditt liv helt, rikt och meningsfullt?
Där finns valet. Det är tungt och svårt att resa sig när man vill ligga. Att träna när man vill äta chips. Att tänka när man vill känna. Det är inte det valet alla gör. Men alla som gör det upplever att livet med tiden blir enklare. Och – med tiden- det är effektivt att ha sin blick på sin kompass. För. Det tar inte oceaner av tid att må mycket bättre. Kloka val gör gott i själen. Skapar snabbt förändringar.
Det är därför jag älskar ACT. Acceptans. Metoden att vika sig, inte inför sorg, utan inför det faktum att livet gör ont ibland. Att ge plats för det, inte fly, undvika eller brottas emot. Acceptera, hela tiden med blicken på kompassen. Min riktning. Jag vill inte leva i det faktum att någon bara ljög om kärlek. Någon som jag anser både vara dålig och elak. Inte vill jag att alla framtida val skall vara ställda i ljuset av detta? Inte är det väl det sveket jag vill ha som min kompass i livet? Hans svek skall väl inte styra alla mina framtida val?
-Jamen, jag kan ju bli sviken igen och det orkar jag inte, säger någon inom mig.
-Äh, sånt är livet. Alternativet är att aldrig mer uppleva kärlek. Livets essens. Skulle du stå tillbaka detta fantastiska för att du råkade snubbla på och förälska dig i en känslokall människa vars enda syfte var att uppfylla sig med din kärlek? Att aldrig ge? Världen består inte av såna. Öva dig på att vänta in i stället. Låt den som är menad för dig komma. Du är en vildvittra, du gläds och du älskar. Det är vad du är. Inte någon förbittrad människa i skuggan av en kallhamrad person. Det är hans öde att leva så, inte ditt. Du kom i vägen. Nu är du ur. Acceptera känslan och ta din riktning. Mot kompassen. Mot livet.